Inka-packning

Standard

Som jag skrev tidigare så hade jag packångest inför min Peru resa!

Det var onödigt… för packningen stannade kvar i Europa ?

Och eftersom jag ständigt är i rörelse mellan städer så har väskorna inte hittat mig än..

Så jag reser verkligen lätt…

Packångest

Standard

Hur i hela friden packar man inför en resa som kommer innebära tropisk värme, kallt och blåsigt samt regnigt? Dessutom fysiskt ansträngande…

Jag är i vanliga fall den ultimata minimalist packaren…  Jag släpar helst bara med mig det absolut nödvändigaste (bikini, solglasögon och bekväma skor..) och packar alltid ned galltvål och är van att hänga trosorna på tork på natten!

Men min resa till Peru på torsdag, stället till problem för mig! Det ska bli hett, fuktigt, regnigt, kallt och jag ska ju dessutom kampa på min väg upp mot Machu picchu…

Idag började jag plocka fram det jag behöver och högen bara växer ?

Jag trodde resan skulle bli ett äventyr… men att packningen skulle bli min första utmaning anade jag inte!

 

Fullt fokus…

Standard

Fullt fokus… Men inte på träning! 

Sommaren som försvann allt för snabbt blev träningsfattig, men när den var slut var jag mer ‘fit’ än någonsin… Oxymoron? 

Eller kanske inte! Jag spenderade sommaren med att jobba, och jobba hårt! Ni som någonsin jobbat inom restaurang vet vad jag menar. I somras gick jag tillbaka till restaurangbranschen för några månader, som intendent på ett litet kryssningsfartyg. Många trappor, många backar och mycket spring…  Och lite för lite mat…

Japp, när jag klev i land i slutet av augusti var jag tanigt muskulös! Nu? Not so much… 

 Efter att semestrat i Afrika och sedan spenderat allt för många timmar vid datorn känner jag mig trött, plufsig och letargisk! 

Men ibland saknar man inte kossan förrän båset är tomt! I det är fallet så saknar jag min superform och börjar bli rackarns taggad att återfå den! Nu om något behöver jag den! 

I maj påbörjade jag min utbildning till kostrådgivare och eftersom ämnet fascinerar mig enormt så grottar jag ner mig i ämnet och timmarna flyger… Men att sitta still timmarna i enda är inte en brilliant idé! Inte för någon egentligen, men definitivt inte för mig!  Så värken som jag hållit stången kom tillbaka som en objuden och ovälkommen gäst.

Så jag behöver som många andra… Motivation! 

Men vet ni vad? Det går inte att vänta på att motivationen ska komma och knacka en i axeln… Det är bara att skaka av sig latmasken, ta sig i kragen och… Just Do It! 

Springa, halta, stappla…

Standard

Om man har en nervskada i benet, är man van vid att springa med allt från svagt, vingligt ben, till obehag och smärta. Inget nytt under solen så att säga…   Men vissa saker är det svårt att pressa sig igenom. 

Idag kändes benet instabilt och svagt så jag styrde lugnt och pressade inte på, utan tänkte ta en stillsam runda i vårsolen. Halvvägs vek sig benet totalt! Jag rasade i marken och tog några törnar. Men jag borstade av mig gruset, och fortsatte jogga (visserligen i snigelfart)

Jag antar att de sköna smärtlindrande hormonerna förvann några kilometer senare, för då kom smärtan! 

Det HÖGG höften. Men med ett par kilometer kvar hem, haltade/stapplade jag i nåt som liknade löpning vidare…

Nu är jag så frustrerad! Inte vad jag behöver så här tre veckor innan halvmaran i Göteborg! Och ovanpå allt elände ?

Jag har sabbat mina favvo tights!!! ?

Inte alltid lätt

Standard

Vissa dagar är löprundan långt ifrån behaglig!

Idag var en av dessa dagar. Nerverna i mitt dåliga ben lekte rövare med mig och varje steg blev tungt och smärtsamt. Så istället för den sköna långa rundan som jag hade föreställt mig, blev det en kortis i låååångsamt tempo!

Visst finns tankarna om att ge upp, att strunta i det, i bakhuvudet. Men min egna lilla mentala coach pressade på; “bara några steg till, bara några steg till…”

Så frustande, flämtande och stönande tog jag mig runt 5 km och belönades av den enorma stoltheten över att jag faktiskt inte gav upp! Solen sken och vårvindarna lekte när jag stretchade i det gröna gräset och tillfredsställelsen var total!

Nej, ibland är det inte lätt. Men det är ALLTID värt det!11193334_10202843452366087_865176390836090338_n

Nya skor = skoskav

Standard

Hade lovat mig själv ett tufft, kort pass idag. Hade lovat sjukgymnasten att låta bli asfalten. Så eftersom jag har kvar gymkortet ett par veckor till (är bara medlem under vintern), så blev det intervaller på löpbandet!

Samtidigt tyckte jag det var en bra idé att prova de nya skorna jag införskaffat. Lättviktare, snygga och snabba (?). Problemet var att de har en högre hälläst än vad jag är van vid.

Men inne som jag är i mina intervaler kände jag av skavet först efter 4 km och då var det bara att fortsätta…

Träningen blev (trots den enorma blåsan) så lyckad! Jag hade spykänslor, ble yrslig och svag. Men jäklar; I rocked it!

Jag har haft en dålig vår, med skadeproblem och personlig sorg. Träningen har stundtals legat nere helt och hållet, och löpträningen har nästan uteblivit helt under två månader. Jag kom äntligen igång igen för några veckor sedan, bara för att dra på mig en förkylning. Men nu…

japp, flåset är uruselt helt klart och vägen tillbaka känns lång. Att bara tänka på halvmaran i Göteborg om en månad gör att jag hyperventilerar en stund.

Men idag fick jag en rejäl träning i ett hyfsat tempo. Och det känns gryyymt! Trots blåsa och nyinköpta skor som får åka in i garderoben…

Det finns hopp om det!

Varför springer du?

Standard

Det finns många olika anledningar för att ge sig ut i löparspåren. En del springer för att hålla sig smal, en del för att orka mer. En del springer av stressen från jobbet eller hemmet, en del för att hålla sig friska. Jag har nog gjort det av alla de anledningarna nån gång under åren. Tidigare sprang jag främst för att orka med mitt jobb som väktare. Dels för att hålla mig fit men också för att skaka av mig en tuff arbetsdag! 

Jag började springa igen efter min skada för att jag trodde det skulle göra mig hälsosammare. Och det gjorde det. Men vad som var viktigare; jag springer för att det gör mig hel som människa! Jag har upptäckt med åren att jag har packat min livsryggsäck med mycket skit. Istället för att läka mina blåmärken och sår som livet gett mig, packar jag undan dem och de envisas med att sticka upp sina fula nunor titt som tätt. 

Eftersom jag är fantastiskt bra på att visa upp den fasad jag vill, syns min dåliga självkänsla bara vid trängda lägen. Men den styr mitt liv med järnhand! Den sabbar både kärleksförhållanden och vänskaper. Jag tror sällan att jag duger! Men när jag springer duger jag. Inte för att jag är speciellt snabb eller springer långt, utan för att jag gör mitt bästa! Jag trotsar min smärta och snör på mig skorna även de dagar som jag verkligen inte känner för det. I löpspåret lagar jag långsamt sprickorna i min själ.

No Monday morning blues

Standard

 

bring it onSome mornings is it so easy to jump out of bed and get things started!

I woke this morning feeling totally rested, even though I have slept way to little this weekend.  I woke up with anticipation for the day to come.  Did I have any particular reason, you ask? Nope! None!  But I still felt a little bit giddy about the week ahead of me. Isn’t that an amazing feeling?

I don’t know if it is because of the weekend I´ve had.  It wasn’t down right horrible, but well, it left a bitter taste in my mouth…  So this morning I woke up with a determination that this week will be splendid to compensate.

I started this day with a smile and chunk loads of energy! I went to my first meeting of the day, with this energy still intact. The meeting went GREAT! So great that I now have the rest of the day to work on my own, since the afternoon meetings became redundant….

This is was a great attitude can bring you!

Unfortunately, I don´t wake up every morning in this way. But when I do; Well, hold on to your hats..

 

 

New opportunity

Standard

Yesterday I was asked if I could hold a lecture on health and lifestyle for a class of truckdrivers in November, for 4(!) hours!
I immediately said yes!

Ive hold talks about this before, so its nothing new. But those were for an hour or so and in front of people who are interested in the subject! Not to be judgmental, but truckdrivers arent know for their healthy lifestyle… How can I make the lecture interesting and inspiring? And how will I be able to keep their interest up for 4 hours???
Today I started to go though the material I must cover and… Oh My Gosh how boring!

Well, I have more than two weeks to prepare, and even though it kind of scares the crap out of me, Im totally psyched! This is my kind of challenge! I hope that I will do great, but who knows.
But what I do know is that I will do my very best!

opportunity

Social media makes us Anti Social

Standard

Just returned from a long weekend in beautiful Barcelona with family and friends. It was amazing! The sun was shining, the sights was beautiful and the food delicious! I enjoyed myself enormously. I got to spend some quality time with the persons closest to me, talking, interacting and being social!

But…

What can I say, I get frustrated. For me, social media is a way to kill some time when Im bored. For others it is a way of life. I feel myself getting more and more irritated on the constant use of the phone. As soon as we entered a WiFi-zone, the fingers goes to work. Status updates, Instagrams and chats. The heads faced down on the screen, missing out on life surrounding them.

Maybe I make a big fuzz about something that today is accepted as normal. And maybe its non of my business what they do with their time. But I think its sad that you cant enjoy the present without sharing it to your friend list.

I am present on Facebook, Instagram and Twitter and I do make regular updates. Im not against the social media, heck I do enjoy them immensely. I like getting a glimpse into peoples lives even though you know its a edited one. Its like watching a reality show starring all your favorite people.. But I dont want it to control my life!

So do yourself a favor, put down your phones for a while and be in the present. Talk to the person next to you and stop rating yourself by the like you get.